Shh!

Kategori: Allmänt

När bloggare, tidningar eller websidor ska ge tips om hur man håller motivationen uppe, eller åtminstone (om än motvilligt) fortsätter träna, så är kanske ett av de vanligaste tipsen att berätta för andra om hur kommande bravader på gymmet eller ute i spåret. Låt gärna hela arbetsplatsen, familjen och vänskapskretsen veta att du ska till gymmet efter jobbet, eller att du till helgen ska ut på en riktigt lång och hård löprunda. Tanken har varit att när man väl berättat för alla, så känner man pressen och kan helt enkelt inte hoppa över träningspasset, eftersom man inte vill göra någon ”besviken”. Det är en god idé, men funkar den verkligen?

För vissa kanske det faktiskt gör det, men det finns ett problem. Alla som någon gång slutfört ett träningspass, har känt den sköna känslan som kommer sköljer över en. Hypotalamus skickar ut signaler om att endorfiner(ett signalämne som finns i kroppen) ska frigöras, vilket de också görs. Endorfinerna fäster vid opiodreceptorer, vilket gör att smärtsignaler blockeras och en euforisk känsla erhålls. Problemet som jag nämnde ligger i att samma känsla, samma kroppsliga belöning, erhålls enbart av att berätta av vad man ska göra och sedan få beröm från omgivningen. Detta bidrar till att kroppen känner sig ”nöjd”, att den inte längre känner samma behov av motion. Vilket är synd eftersom även man får uppleva samma sköna känsla, så får man inte de önskvärde hälsoeffekterna.

Man märkte dock i samma studie att om man enbart berättade att man hoppades på att eller ville genomföra ett träningspass, så ges inte samma endorfinrusch och motivationen håller sig uppe. Så för att inte ge upp med träningen, berätta inte för alla om allt fantastiskt du ska göra, berätta om allt du hoppas kunna göra.

Springskor

Kategori: Allmänt

Hittade denna, mycket bra och välgjorda "infograph" om springskor som är väl värd att dela med sig av
 
Bilden är tagen från: www.rei.com/features/infographics/running-shoes.html?stop_mobi=yes/

Salad in a Jar

Kategori: Allmänt

Har man ofta ont om tid och inte hinner förbereda ett ordentligt mål med mat varje morgon innan man beger sig av till jobbet, skolan eller vad man nu sysselsätter sig med, så är matlådor en bra lösning. Även om själva matlådorna har piffats upp lite på sistonne tack vare butiker som t.ex. Lagerhaus, med sina fyndiga och svindyra lunchboxar, så är det svårt att säga detsamma om innehållet. Det blir ofta att man gör i ordning ett storkok kanske söndagskvällen innan den kommande veckan, och sedan får man dras med potatis och kassler hela veckan ut.

Mitt på dagen är det många som inte är så hungriga, aktivitetsnivån har varit relativt låg och kroppen kräver inte samma mängd påfyllning av proteiner, kolhydrater och fetter som i slutet utav dagen. Därför passar en sallad perfekt som lunch, den mättar ofta bra, ger energi och känns "fräsch" på samma gång. Alla som lever i matlådevärlden, det vill säga inte har råd att luncha ute fem dagar i veckan, vet dock att sallad är ett stort nono. Sliskiga bruna salladsblad, samma smak på det mesta och fräscheten är som bortblåst efter en natt i kylen.

Dock finns en speciell slags ”teknik” som gör att man kan förbereda sallad flera dagar i förväg och fortfarande äta den som om den var nygjord. Fenomenet ”Salad in A Jar” slog igenom våren 2012, men trots att dess dagar i rampljuset måhända är över, så är den lika effektiv som någonsin. Nedan får ni en video som förklarar hur det hela går till och hur man ska gå till väga för att förbereda sin egen Salad in a jar.

 

Anledningen till att man ska hålla salladen och dressingen isär är på grund utav att det ofta finns både olja och vinäger i dressing. Båda dessa vätskor, men framförallt olja, diffunderar genom salladsblandens vaxliknande beläggning (vilket hindrar för stora mängder vatten från att ta sig till cellerna), de sipprar in och lägger sig i sprickorna mellan växtcellerna, vilket ger upphov till att salladen "vissnar".

Fibrer innan träning

Kategori: Allmänt

Jag om någon är för att äta mycket grönsaker. Stekta, råa, ugnsbakade eller wokade. Det spelar ingen roll, jag älskar dem. Jag är inte vegetarian, men tittar man i kylskåpet här hemma skulle man nästan kunna tro det. Grönsaker innehåller så mycket bra, vitaminer, antioxidanter och flavenoider är bara några saker. Förutom alla ”superämnen” så har vi också fibrer i grönsakerna.

Det finns två sorters fibrer, vattenlösliga gelbildande fibrer och icke-lösliga. De vattenlösliga fibrerna binder till fettsyror och saktar ned själva matsmältningen så att blodsockret släpps ut saktare i kroppen, det vill säga vi slipper de dåliga topparna och dalarna som ofta får oss sötsugna annars. De vattenlösliga fibrerna binder även till LDL kolesterol vilket av många anses vara skadligt för oss. De icke-lösliga fibrerna fungerar som ett slags smörjmedel för våra tarmar, vilket ger oss en välfungerande tarmflora.

 

Fibrerna består i själva verket av samma sak alla andra kolhydrater, glukos. Fibrer är nämligen inget annat än långa, långa ”trådar” av glukosmolekyler som sitter på rad. Till skillnad från andra polysackarider så som stärkelse och glykogen, så kan vi inte bryta ned fibrerna. Mycket energi går ut till ta hand om och processera fibrerna, trots att vi inte kan tillgodogöra oss av deras energi, så används de till mycket annat som redan nämnts. Det tar relativt lång tid att bearbeta dessa fibrer, så äter du tätt inpå en träning så kan du få ordentliga problem.

Det bästa är att undvika fibrer från och med cirka fyra timmar innan träningspasset, dock är det självklart mycket individuellt. De vattenlösliga fibrerna kan suga åt sig vatten och svälla till dubbla storleken, det kan bildas gaser och tarmrörelserna kan stimuleras (vilket man verkligen inte vill under ett distanslopp t.ex.). Så får du ofta magont i samband med träning, eller kanske annars också, så försök kanske dra ned lite på fibrerna. Grönsaker i alla ära, men lagom är bäst, det fick jag lära mig den hårda vägen.

Vanor

Kategori: Allmänt

Vanor. Alla har vi dem, vare sig vi är medvetna om dem eller inte. Morgonrutinen vid frukosten, vägen genom affären, sättet vi dukar på och rundan vi springer. Vi skapar oss dessa vanor, som sker per automatik, eftersom de ger vår hjärna lite andrum i en värld full av olika intryck. Det händer så mycket kring oss att var vi tvungna att stå och tänka, överväga varje liten handling, så skulle vi knappast ha tid för något annat. Att skapa vanor tillhör några av våra mest basala egenskaper, och utan dem så skulle vi duka under.

Tyvärr så verkar det som om det är så mycket enklare för oss att skapa dåliga vanor än att hålla fast vid de bra. Detta beror troligen på att det är så mycket enklare att äta den där godispåsen varje lördag tills det blir en vana, än att ta en springtur varje onsdagsmorgon. Men det handlar om att bita ihop.

Oavsett hur jobbigt det än är, hur hemskt det är att gå upp en timme tidigare. Sol, Regn eller snöoväder. Att varje gång bara snöra på sig skorna, gå ut och köra. Det är viktigare än något annat. Det behöver inte gå snabbt, det behöver inte kännas bra och inga nya rekord behöver sättas. Till sist kommer det bli en vana, något du bara gör, och då kan du börja bli mer målinriktad.

Precis som Aristoteles en gång sa “We are what we repeatedly do. Excellence, therefore, is not an act, but a habit.” Detsamma gäller för allt här i livet, träning och fitness inklusive. Vill du gå ned I vikt, var då personer som tränar tre ganger I veckan. Vill du äta hälsosammare, var då personen som alltid väljer fullkorn. Vill du uppfattas som glad, var personen som alltid har ett leende på läpparna.

Det kan vara tufft att skapa de goda vanorna, men det är det som skiljer framgång från misslyckande. Speciellt när det handlar om att börja med något nytt, oavsett om det är att gå från soffpotatis till glad motionär, eller andra nystarter här i livet. Vi fokuserar så på resultatet, tider, vikter och midjemått. Sånt kommer senare. Är du på gymmet fyra gånger i veckan, varje vecka, kommer du garanterat sätta nytt PR, även om du inte gör det varje gång.

Så än en gång, du är vad du gör upprepade gånger, låt det vara något bra. Bestäm vem du vill vara, och agera därefter.

(Kok)boktips

Kategori: Allmänt

Är man själv ingen matguru så kan det vara skönt att få lite inspiration från andra, och med lite så menar jag ett färdigskrivet recept med tydliga och enkla instruktioner. Det finns mer receptsidor på nätet än vad man kan räkna till. Det har till och med gått så långt att recepten anpassas efter dig och inte tvärtom, skriv bara in vilka ingredienser du har hemma så genereras ett recept perfekt för dig. Självklart är det bra med så mycket olika alternativ och att det är så lätt att laga en god måltid, men det är trots allt inte samma sak som en riktig kokbok.
 
Att öppna en boken, känna de faktiska sidorna mot handen och inte bara svepa med fingret över en skärm. Se de vackert upplagda maträtterna, uppförstorade till nästan verklig storlek på bilderna. Vara extra varsam när man rör i grytan, bara för att inte spilla på de ömtåliga sidorna. Det är en annan känsla, en känsla som ingen iPad kan ge.

Det finns dock nästan lika många kokböcker som det finns deckare, och det kan vara svårt att hitta de riktiga pärlorna. Därför skulle jag vilja tipsa er alla om en bok som verkligen är värd att köpa. Bosöns kokbok av Petra Lundström och Emma Lindblom.


Den innehåller riktigt goda, nyttiga recept, med tips och kommentarer till nästan varenda ett. Det finns portioner beräknade både för idrottare och mer stilastittande personer. Frukost, Mellanmål, Lunch, Middag, Efterrätt, Såser och Röror. Det mesta går alltså att hitta däri. Det jag gillar bäst med boken är kanske den inledande delen (nästan 50sidor) med näringslära, vilken var riktigt intressant och välskriven. Det finns även många bra tips och råd i ett avsnitt med just det namnet, även den mest oerfarne i köket kommer kunna laga vartenda ett av dessa recept.

Jag gillar boken starkt och jag tror inte någon som köper den kommer bli besviken. Den distribueras också av SISU, vilket brukar vara ett tecken på att det faktiskt är kvalité på innehållet.